Så här till våren längtar vi till det nya; knoppar på träden, de gröna nya skotten, blomknoppar som tittar fram genom den smältande snön. Jag går runt och inspekterar odlingslådorna, växthuset, orangeriet och ser hur det ser ut efter en typiskt skärgårdsvinter med kyla, snö, regn och blåst. Då kom jag att tänka på ett av mina favoritbegrepp; har du hört talas om Wabi-Sabi?
Wabi-Sabi är ett japanskt uttryck som jag tolkar som att hitta skönhet i det föränderliga och ofullkomliga. Att se skönheten i en ofrånkomligt föränderlig värld och tidens gång. Här i västvärlden hyllas det nya, unga, fräscha. Gammalt och slitet kastas ofta bort eller ses som mindre värdefullt. Jag tror vi skulle vinna på lära oss att se det vackra i att vi och allt i vår värld åldras, lära oss att älska våra rynkor och ”operfektheter”, att acceptera att allt inte ser likadant ut för alltid.
Det är också en del av tjusningen med Shou Sugi Ban, det kommer att förändras med tiden och det bildas en ny sorts skönhet. Se bara på de här bilderna från vår trädgård. Beroende på hur vi hur behandlat träet och var och hur länge det stått ser det olika ut, men det håller lika bra och blir bara vackrare med tiden.
Wabi-Sabi på dig 💚
